Lunchdags i solen

Äntligen har vi ätit på La Encarnacion i Los Alcazarez och det var värt att vänta på! Hit ska vi ta med barnen nästa gång, en mysig miljö och sagolikt god mat.

Sallader och varmrätter med finess och fantastiskt god smak. Miljön är dessutom väldigt läcker. Det finns en utomhusveranda med en plats i solen. Man kan också äta inne i en atriumgård omgiven av växter och små rum (det är ett litet hotell också). Inne finns också en restaurang med en både ovanligt vacker och mysig miljö.

Lite bilder från lägenheten

Nu har vi äntligen kommit till punkten dags-att-lägga-ut-bilder-på-lägenheten!

Här är vårt kök, helkaklat och oerhört lättarbetat. Nu återstår bara att fylla det med fler roliga köksedskap man vill ha. Allt för härliga tapas- och grillkvällar och frukost i solen! 

Sovrummen...
 



Vårt vardagsrum som det ser ut just nu. Det är julens projekt att inreda och lite målningsarbete innan det i september. Man åker inte bara ner och ligger på stranden nu längre :D Lite inredning och pyssel måste in!

Vår ljuvliga takterass för härliga frukostar och grillkvällar.

Badrummen, ett med dusch och ett med badkar.

Gästbok

Golf delux

Vi provade äventyrsgolf en kväll, riktigt kul! En 18-hålsbana för minigolf med riktigt fina banor.

Så klart hade de ett vattenhål där också som man kunde ta en vätskepaus vid.
Banan ligger mot Torre Pacheco, man kör A7 mot Cartagena, avfart 790 mot Torre Pacheco. Efter några hundra meter skyltas det mot Golf delux på vänster sida.

Städa och Cava

Vi har ägnat hela första dagen åt att städa ur och slänga allt vi inte vill ha kvar i lägenheten. Först rensa ut och köra till Eco Parque (återvinningsstationen) för att sedan se vad som behöver köpas in. Självklart behövs en hel del saker inhandlas men först av allt ett par högtalare så att man kan koppla in telefonen och köra Spotify (gärna Aviciis "Wake me up :) medan man städar och grejar. Offline-läge än så länge eftersom bredbandet inte är klart än, till sonens stora sorg.


Rätt gott att njuta av första cavan på balkongen den kvällen!

Den är vår och vi är här!

Nu har vi landat mitt i natten, sovit några timmar och sen äntligen fått nycklarna och alla papper på lägenheten. En snabb frukost, släng igen väskorna och stäng till huset vi lånade första natten sen körde vi ner till vår nya oas.

Känslan var total när vi kom in i och drog upp alla jalusier och fick den här utsikten från vardagsrummet. Rakt utanför ligger Mar Menor, Europas största saltvattenslagun. Och 80 meter ner ligger playan, närheten och läget känns oslagbart bra.

Sen började den stora städningen och genomgången av lägenheten. När man köper bostad i Spanien så ingår de möbler som finns på visningen i köpet om inte säljarna påtalar något annat. Det enda säljarna får ta från bostaden sedan är personliga saker. Ibland tvistas det en del om vad som är personligt eller ej :) Men de förra ägarna till vår lägenhet hade bara tagit barnsängen som de sa. För vår del var det väldigt bra, sängarna var fina och övriga möbler helt ok. De hade också lämnat köksredskap, porslin, dammsugare, strykbräda, strykjärn, mikrovågsugn etc. Det gjorde att vi bara behövde rensa, gå igenom, städa och slänga det vi inte ville ha. 

Äntligen!

Nu är ni ägare till en jättefin lägenhet i Santiago de la Ribera....

Som vi väntat och längtat efter det här mailet! Allt är nu skrivet och klart med hjälp av fullmakt och ett fantastiskt mäklarpar som hjälpt oss oerhört mycket. Vi har bara att hämta nyckeln och flytta in....

På onsdag åker vi ner för drygt två veckors semester och inflyttning. Fram tills dess väntar packning och att bli av med en tung förkylning. Men lyckokänslorna är totala!

Vi tar kliv!

Värdering klar ✓
Banklån beviljat ✓
Handpenning betald ✓


Japp, nu händer det grejer! Nu har vi äntligen kommit så långt att vi faktiskt kunnat lägga handpenning på lägenheten vi vill köpa. Tjohooo! Vi har firat och gått på moln hela veckan.
Förhoppningsvis kommer vi kunna skriva klart köpeavtalet med hjälp av en fullmakt. Det beror på att affären behöver gå fort och vi hinner inte åka ner de närmaste tre veckorna. Nu hägrar skolavslutningar och student här och då behöver vi vara på plats med kidsen. Istället hoppas vi på att skriva via en fullmakt hos en Notaricus Publicus, då slipper vi åka ner ett par dagar enbart för att skriva.

Meeeen....om allt går som det är tänkt kan vi åka ner vid midsommar och har ett par goa veckor i solen i vår nya semesterbostad. Som vi längtar efter den här utsikten:

A place with a view! Utsikten från balkongen och takterassen är magnifik. Nu väntar vi bara på att allt ska bli helt klart och vårt!

Marknad i Santiago de la Ribera

Onsdagar är det marknadsdag i Santiago de la Ribera. Den brukar vara igång från morgonen till c:a kl. 13. Det finns en marknad att besöka varje dag i de omgivande samhällena om man gillar marknader. Närmast finns det marknader på måndagar i San Pedro och torsdagar i San Javier.

Grönsaker och frukt är fantastiskt gott att köpa på marknaden. Här får man de mest välsmakade och solmogna av frukter och grönsaker. Likaså att köpa oliver i lösvikt, yummie! Testa gärna ostarna här också, en god Queso Manchego hittar du med fördel här. En annan sak vi gärna köper på marknaden är de grillade kycklingarna, stora och helt ljuvligt goda.



Man får  inte missa att äta churros på marknaden. Det är som friterade och mindre stänger av donut-smet. Man kan äta dem med socker eller doppa dem i varm choklad, en hejdlöst god (och flottig) historia! Ät dem med en café con leche (espresso med mjölk), en café solo (espresso) eller varför inte en carajillo (kaffe med konjak)?

Svårt att gissa att vi är matglad familj...
Förutom alla goda ätbara saker kan man köpa möbler, husgeråd, kläder, blommor och de vanliga uppsättningarna av kopior av diverse kända märkens väskor, smycken och solglasögon.

Marknadsgatan hittar du mitt i Santiago de la Ribera, den är lång och går genom hela samhället. På kartan är den rödmarkerad och utgår från den stora rondellen mitt i samhället.

Nytt objekt i sikte

Vår mäklare hade fått in ett nytt objekt han vill visa oss, en lägenhet. Vi var måttligt roade (läs jag) av lägenhet utan hade siktat på något litet hus med uteplats så att man kan sitta ute och grilla ha det gott i solen. Mannen däremot hade redan insett vilka renoveringsplaner jag hade för honom i husköpet så han tyckte absolut att en nyare lägenhet var intressant.

Vi åkte dit i alla fall och blev ljudligt och totalt förälskade i denna lägenhet. Stort, ljust och en makalös utsikt över Medelhavet både från vardagsrum och balkong. Dessutom fanns det en takterass som inte gick av för hackor, med en ännu mer magnifik utsikt. Vilket place! Vi blev helt tagna och efter att ha kollat ett par gånger på lägenheten var beslutet enhälligt och enkelt att fatta. Vi vill ha den lägenheten!

Så nu börjar vi om igen och nu väntar spända dagar av registercheck. I Spanien följer inte skulder på fastigheten (fastighetsskatt, el, vatten etc) personen som äger den, utan belastar fastigheten. Därför måste man noggrant kolla upp att det inte finns obetalda avgifter på det man köper för det vill man liksom inte ärva.

Det här lär bli en nagelbitare till rysare innan vi fått det beskedet och sen om allt ser bra ut kunna ta nästa steg i processen....to be continued!

(Jag visar så klart inga bilder på den än, den guldklimpen vill vi behålla för oss själva tills vi signat :)

Banken

När vi hade vårt NIE kunde vi åtminstone öppna bankkonto och underlätta framtida processer. Vi blev introducerade för Antonio på Cajamar i Santiago de la Ribera och till vår stora lycka pratade han bra engelska. Man märker snart att man måste hämta upp sin gymnasiespanska här *ähum*

Massa papper och signaturer senare var det klart. Det känns bra att man har någon med sig som kan lite om detta och kan hjälpa till. Det hade ju lika gärna kunnat vara försäljningen av barnen man skrivit på. Man har ju inte en aning om vad all den texten innebär egentligen. Vi satt och spekulerade lite vilt jag och mannen medan vi satt och signade. Sen fick vi en Internet-inloggning så nu kan jag se att det ser ok ut i alla fall :D

Nope, no casa...

Det där med nyckeln till huset som vi inte fick tag på visade sig vara en mer komplicerad historia än vi trott. Det visade sig att den mäklaren också hade en potentiell köpare till huset och därför inte ville släppa ifrån sig nyckeln. När vår mäklare kontaktade säljaren för att reda ut vad som hänt eftersom vi redan muntligt var överens om priset (han ville bara fundera över formuleringen på kontraktet) fick vi veta att det fanns ett par köpare till, ett engelskt par som nu vaknat till liv och visat intresse. De hade bjudit 1000€ mer och säljaren hade då bestämt sig för att göra affär med dem utan att informera oss om det.

Det kanske inte låter så underligt med flera köpare och budgivning, men det är faktiskt inte vanligt med budgivning i Spanien. Därför blev vi och vår mäklare förvånade.

Vi fick helt enkelt gå och lägga oss med vetskapen om att vi fick börja om husletandet, kändes aptrist just då. Men, som mannen sa...det finns en mening med allt.

NIE-nummer klart

I den här byggnaden tillbringade vi åtskilliga timmar. Det är Murciaregionens lokala kontor för den spanska motsvarigheten till Migrationsverket i Sverige. Här söker man uppehållstillstånd, söker Residencia (bosatt och skattar i Spanien) och NIE-nummer. NIE-nummer är ett identitetsnummer för utlänningar och förutsättning för att ha kontakt med myndigheter och banker. Utan det numret kan man inte öppna bankkonto eller köpa hus.

När vår dotter tillbringade en termin i en spansk högstadieskola för fem år sedan var vi med och skaffade NIE till henne. Så vi hade en bild av att man tar med sig sitt pass, går in på ett kontor för detta och kommer ut en halvtimma senare...klart.

Riiiktigt så gick det inte till nu. Och det kan förändras från månad till månad. Vår mäklare som var med gör detta ofta och förundras ändå över att det kan fungera olika hela tiden. Vi fick ställa oss i en lång kö som ringlade ut ur huset och blev direkt tillsagda av en polis att det tar minst en hel dag av köande, oftast två. Man är ju inte direkt van vid i Sverige att tillbringa två dagar i kö hos en myndighet. Vi var oerhört tacksamma för att vår mäklare var med som tolk, det är helt obegripligt om man inte pratar bra spanska. Engelskan är inte gångbar här i någon större utsträckning.

Först skulle man köa för att få ett papper med stämpel. Sen ska man gå till nästa kö där polisen sen kan skriva på. Sen tar man det pappret och går och betalar en avgift på 9€/person. Om inte personen i den kassan är och fikar vill säga, då får man vänta en stund på att den disken ska öppna. Sen tar man pappret och beviset att man betalat och går till den kön man började i och lämnar in det där. Sen väntar man tills någon annan handläggare skriver in det i datorn och man får sitt officiella NIE och ett intyg på det.

Nu tog det inte två dagar utan snarare en dryg halvdag tack vare vår effektiva hjälp, vilket vi var oerhört tacksamma för.

Det finns flera kontor i regionen och det bör man nog välja med omsorg. Det kan ta upp till en vecka innan numret är klart och man får hämta det på det lokala kontoret. Här är bra att ta hjälp av människor som är insatta i systemet. Man kan också skaffa NIE på ambassader eller via fullmakt och ombud.

En resa ner och väntan

I lördags lämnade vi Göteborg för ett soligt och gott Spanien. Inte en dag försent för att få lite värme och sol. På flygplatsen satt vi och pratade husköp med en man som nyligen köpt hus i Althea. Han hade varit nere trettio gånger innan han hittade huset han ville köpa. Pust, trettio resor för att leta hus känns rätt tufft och långt bort. I den bästa av världar köper vi snart...

När vi kom ner till Spanien blev vi hämtade av lilla mamma som servade oss sen med Cava och Jamón Serrano. Ett stort lugn sänker sig över oss och vi bara njuter.


På söndagen var det meningen att vi skulle kolla på huset igen, eftersom Peter inte sett det invändigt. Ja, ni hörde rätt...vi har redan lagt ett bud på ett hus utan att båda sett det. Men vi har inte skrivit kontrakt eller lagt handpenning än.  Vi har tittat på huset utvändigt flera gånger, jag har sett det inne, filmat och fotat. Och vi har haft en bekant som arbetar som mäklare där, som också granskat huset, tillsammans med mina föräldrar.  Men nu var det dags för en sista husesyn innan kontraktskrivning.

Den mäklaren som hade nyckeln till huset fick vi inte tag på under helgen utan vi fick vänta. I Spanien kan man lämna sitt hus till flera mäklare. De har alltså inte ensamrätt på att sälja huset. Det finns inte heller någon auktorisation för mäklare vilket innebär att man får ha koll på att det är duktiga och kunniga mäklare man anlitar.

Vår mäklare ska kontakta säljarna igen så att vi får loss nyckeln och under tiden kan vi bara vänta på att få titta närmare.

NIE-nummer

Imorgon bär det av ner till Spanien. Ett steg närmare drömmen...

Vi ska söka NIE-nummer (ungefär som ett personnummer i Spanien). Det gör man på ambassader eller på plats i Spanien hos Spanska myndigheter. Vi drar till Murcia, som är vår närmaste plats att göra det.
För att kunna hanteras av spanska myndigheter och banker  måste man ha detta nummer. Så det blir "first thing to do"

Efter det ska vi till banken och öppna konto. Oklart är hur fort vi får numret. Kanske hinner vi få det klart innan vi åker hem på torsdag annars får jag be ett ombud fixa resten.

Samhället Santiago de la Ribera i Murcia-provinsen ligger vid Mar Menor, Europas största saltvattenslagun. Samhället räknas till Costa Calida och är ett gammalt fiskesamhälle med anor från slutet av 1800-talet. Idag bor c:a 8000 invånare här och Ribera ingår i kommunen San Javier.







Det ligger på insidan av Mar Menor med en 4 kilometer lång strandremsa och strandpromenad. Stranden är fantastiskt fin och det är några grader varmare i vattnet inne i lagunen än ute i Medelhavet på utsidan lagunen. Det gör att det är en väldigt lång säsong vid stranden för sol, bad och vattensporter. När det är som varmast i regionen kan man välja lite svalare bad och stränder på utsidan av halvöarna som går ut och omgärdar Mar Menor.

Drömmar

Tänk ett eget litet hem i solen, en oas i ljuset, en plats för återhämtning...helt enkelt en mental morot.

Under många år har mannen, barnen och jag haft den stora lyckan att ha kunnat åka (nästan) så ofta vi vill till vår oas i tillvaron, Santiago de la Ribera. Samhället ligger vid Medelhavskusten sju mil söder om Alicante. Ett hus där finns i släkten som vi kunnat nyttja ofta. Vi har firat födelsedagar, julaftnar, spenderat lata semestrar och låtit dottern gå en termin i skolan där. Vi har verkligen uppskattat möjligheten att få lite solljus när man vanligtvis lever i ett solfattigare klimat.

Den senaste tiden har vi alltmer börjat längta efter ett eget litet boende i Spanien. Vi har kollat runt i intilliggande samhällen och byar och funderat över vart vi skulle vilja skaffa oss en sommarstuga någonstans. Det ska inte vara helt dött på vintern, ett levande samhälle där det bor spanjorer året runt och där det finns mysiga restauranger och fina stränder. Men någonstans landar vi alltid tillbaka till just lilla Ribera, vi trivs så gott där. Det har precis det vi söker när vi reser till Spanien.


Vi hade kanske inte tänkt köpa hus riktigt än, men vi planerade det på några års sikt. Men så var det ju det där med den spanska ekonomin och de spanska bankerna. Den har gått lite i putten. Det har byggts och byggts i Spanien i många år och till slut kom kraschen. För oss skandinaver innebar det helt enkelt ett köpläge. Efter att ha ägnat lite tid åt att spana in huspriser och inse att det är nu vi borde investera i ett hus började vi kolla runt. Vi har cyklat runt ett antal timmar och spanat efter hus i söderläge. Man köper inte hus i solen för att sitta i skuggan. Åtminstone inte vi.

Vi har passat på att spana runt lite på plats, men vi har också spenderat många timmar på nätet på olika mäklarsidor. Och ja, de spanska hemsidorna saknar en hel del information som vi är vana vid att få på en motsvarande svensk mäklarsida. Bilderna brukar inte vara så speciellt bra, man kan inte räkna med att få en adress eller att den är korrekt länkad till en karta. Så vi har helt enkelt bett mina föräldrar på plats där nere att cykla ännu mera, besöka mäklare och fortsätta spaningen åt oss.

Följ vår resa här på bloggen för att se om och hur det går med vår dröm att skapa en egen oas i Santiago de la Ribera, Hasta luego!